Gjort läxan….

Började med kraniet. Hade redan påbörjat bilden i mitt huvud. Det tog ett tag innan hjärnan kopplade om, man är ju så van vid att ha mörkt mot ljust. Försökte tänka på ett gammalt svartvitt negativ, då gick det bättre. Gillar min vita krita, den ger en skön känsla i handen. Har tagit en funderare på hur minnet kan gå igång med hjälp av att jag sitter och tecknar. Mindes plötsligt med bestämdhet att jag tecknat av ett kranie nr jag gick på gymnasiet. Det var länge sedan och jag hade glömt det till nu. Häftigt vad kroppen minns. Ännu ett tecken på hur viktigt det estetiska är i lärandet

Tog itu med Carina. Drog fyra kopior. Som tur var var inte skrivarpappret det allra tunnaste utan en ganska hyfsad kvalitet.

Började med att fylla i linjerna med svart vattenfast penna för att de inte skulle försvinna i färgläggningen. Valde sedan att färglägga den första kopian med fiberspetspennor.

Så här blev det. Tänk vad lite färg på rätt ställe kan göra!

Fyllde i linjerna på en kopia till, ville också färga in med akvarell och ville ha linjerna kvar.

Carina i akvarell.

Vanliga färgpennor.

Slutligen tempera färg. Här hade jag inte fyllt i linjerna med penna, de försvann i det våta och målades över med temperan.

Färg kan göra underverk med några streck. Det var kul att se bilden ändra karaktär med hjälp av olika tekniker.

Har lärt mig ett kul sätt att göra porträtt på. Blivit uppmärksammad på hur bilder kan förändras med olika tekniker.

 

Valde tre saker från min bildgrammatik, katten, trädet och glädjekrumelurerna.

Valde att göra en svag skiss och färglade med akvarell. Läste därefter instruktionerna och såg att det skulle vara en teckning. Det blir väl bara att göra en till då. Roligt! Fast typiskt mig att inte läsa slutet av meningen…

 

Katt, träd och glädje

 

Det här var ingen glädje. Gjorde min hand två gånger. Först ur minnet, sedan utan att titta och därefter tecknade jag av den. Kände inte riktigt igen min hand får jag väl säga.