Bildanalyser

Konstbild

Motiv: Flicka i fönster av Salvador Dali, 1925.Olja på canvas, Museo Español de Arte Contemporáneo, Madrid

Inlevelseanalys
Hon står stilla och blickar ut mot havet och öarna. Vinden leker i gardinerna och i hennes hår. Det är ganska trist att vara inne en sådan här härlig dag.
Även om solen inte lyser klart är det varmt, rentav mycket varmt. De tjocka stenväggarna håller värmen ute. Egentligen borde man nog inte släppa in värmen genom fönstret. Men hon kan helt enkelt inte låta bli att stå här och njuta en stund.
Långt bort anar man byggnader. Kanske är båten som förs fram av vinden på väg dit.
 
Beskrivande/dennotation
En flicka står och tittar ut genom ett fönster. Hon står nästan centralt placerad i bilden. I centrum är fönstret. Inomhusmiljön är målad i beigea och grå, ganska dova nyanser. Flickan är klädd i en tunn vit klänning med lite sportigt utseende. Hon står lutad med armbågarna på fönsterbrädan. Hon står med ena foten i golvet och den andra vilar strax bakom den första. Hennes mörka lockar verkar röra sig i vinddraget. Även gardinerna av ett tunnare tyg, verkar röra sig lite. Hon tittar ut mot vatten med land i bakgrunden. Man kan ana bebyggelse på andra sidan vattnet. Man ser en segelbåt, centralt placerad, men långt bort. Himmel och hav är inte klara i färgerna utan väldigt ljusa, nästan disiga. Ljuset från fönstret gör så att rummet flickan står i upplevs lite dystert. Jag ser ett foto av en målad bild. Det är svårt att på bilden avgöra i vilken teknik den är gjord.

Tolkning/Konnotation
Jag upplever att flickan längtar ut. Hon kanske inte får gå ut. Eller så står hon bara och drömmer. Längtan till det som är utanför är stark i bilden. Undrar om flickan är avbildad eller om konstnären själv längtade ut. Även ljuset i bilden förstärker känslan av tristess inne och hur härligt det är ute.

Pressbild

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1096749-nya-trad-pa-bekostnad-av-de-gamla
Jag valde att arbeta med en bild ur Göteborgsposten 16 oktober 2012. Fotot är taget av Kent Hallgren.

Beskrivande /denotation
I centrum av bilden ser man en stor gripklo i färd med att lyfta några nyss fällda lövträd. Gripklon har just öppnat sig och ser ut att vara på väg mot träden. I bakgrunden skymtar ett hyreshus av äldre modell och några växande, stora träd. Bilden är fotograferad i grodperspektiv, det innebär att man ser trädens stammar i förgrunden, man ser hur färskt avverkade de är. Löven är fortfarande gröna och friska. Kontrasten mellan den slitna fläckiga gripklon och det friska gröna på stammarna är det kännetecknande för bilden.

Beskrivande/denotation
Man känner sig liten när man ser bilden. Fotografen har lyckats ta bilden ur en sådan vinkel att man lever sig in i hur stor och farlig gripklon är. Kontrasten mellan löven och gripklon verkar för att det friska står mot det gamla rostiga, eller om man vill det goda mot det onda.



Inlevelse
Doften av nyss fällda träd är stark och sig med doften av diesel och maskinolja. Alldeles nära hörs ljudet av en motorsåg. Som ett hungrigt urtidsdjur gapar gripklon över trädstammarna. Något känns fel. Ja känner mig liten och maktlös inför maskinen.

Inlevelseanalys med Linda

Linda lade upp den här bilden av en isländsk konstnär, Þórarinn B. Þorláksson och lät oss göra en inlevelseanalys till den. Jag googlade konstnären och tittade på bilden igen när jag kom hem. Insåg att vi nog hade fått se den spegelvända variant.
http://en.wikipedia.org/wiki/%C3%9E%C3%B3rarinn_B._%C3%9Eorl%C3%A1ksson
Hur som helst kunde vi dyka in i den och göra en analys. Så här blev min:

Morgonljusets första strålar smyger över bergen.
Stillheten är total.
Det enda ljud som hörs är hästarnas belåtna tuggande.
de har vaknat och tagit sin frukost av det frostbitna gräset.
Husen på andra sidan vattnet kråmar sig fåfängt i sjöns spegelblanka yta,
färgerna lyser klarare i vattnet.
Frosten ligger fortfarande kvar,
den är som kallast i brytet mellan natt och dag.
Till och med lukten är kall.
Det kommer att bli snö innan dagen är slut.


 

Linköping 11-12 oktober 2012

Inez skär upp lerbitar i lagom storlek.  Vi börjar med att forma en korv. Därefter fick vi hålla leran under bordet och följa Inez instruktioner. Vi nöp till en form som skulle bli huvud, och fyra som skulle bli ben.
 

Vi blev indelade i grupper med uppgift att hitta en relation mellan våra figurer. Våra blev “uppnosingar.”



Därefter skulle “uppnosingarna” ställas på ett sätt där man såg vad vi tänkte oss hände med dem. Som ni ser håller den yngsta uppnosingen på att berätta en spännande händelse för de äldre….Som avslutning gick vi runt och tittade på varandras skapelser. Det var kul och se hur andra tänkt och på vilket sätt de löst sin uppgift. Det här var en rolig ler-lek, den kommer jag nog att testa med några elever!

Nästa grej var ett klot i lera som tummades ur och fick en skålform. Av den skapade vi sedan en lermask.

När masken var klar lades gladpack över. täckte vi med tapetklister och olika typer av papper. Vi hade tema de fyra elementen och skulle tänka att vår mask skulle tillhöra något av dessa element. Jag valde luft och vågade mig på ett experiment. Jag ville arbeta med luften själv och täckte inte hela masken, utan försökte göra ett rutnät och lämna hålrum här och där. Ska bli spännande om det håller. Synd att det dröjer fem veckor tills jag får veta det.

Vi har kombinerat två tekniker, lera och papier-mache.

Lera är alltid stimulerande att arbeta i. Jag lärde mig att jobba fram formen inifrån och hade nytta av genomgången av ansiktets form som vi hade förra gången. papier-mache har jag gjort förut, masker också, därför var det viktigt för mig att tänja på gränserna och prova hållfastheten i min idé. Funderar på detaljer att tillföra till nästa gång.

Me myself I..

Klart. Efter ett par dagars idogt trixande beslöt jag att jag nog var färdig. Har faktiskt låtit bli at dokumentera under processen, medvetet. Jag ägnade mig helhjärtat åt att brotta ned acrylen tills den gjorde som jag ville. Det gav resultat.

Är nöjd med mitt porträtt, även om det är en bit ifrån verkligheten. Jag funderade ett tag på hur jag skulle få dit fräknarna, men beslöt att det var helhetsbilden som var viktig, inte prickar. Tycker att huden ser något mer solad ut än verkligheten, trots att jag i omgångar försökt ljusa upp den. Håret var inte heller lätt. I verkligheten är det betydligt fler stråk av silver i det…!Kanske får jag fundera på rakpermanent till nästa gång, det är nog enklare än lockar Jag valde att måla på duk, det kändes rätt just i det här fallet. Har också valt att måla hela kanten på duken, det ser snyggt ut, ifall jag hänger upp det. 

Har en bra känsla, framförallt för att jag känner att jag besegrat acrylfärgerna. Jag älskar dem inte, men jag vann….

 

Tecknar vidare

Händerna var det. Provar först med handen under bordet. Går väl så där. Blundar sedan och blir förvånad över hur bra det ändå blir. När jag sedan tecknar tycker jag inte att jag får till det. Ser min hand verkligen ut så här? Lägger handen över och jämför igen. Egentligen är det likt, men jag gillar den inte. gör en till, fast med handen i en annan vinkel. Den blir inte bättre. Lägger ned det och arbetar med bilden som jag ska bygga ur min bildgrammatik.


 En glad kille med ett päron i handen växer fram. Så gällde det att få in känslan av glädje. Tycker det blir bra. Jag brottas med frågan om när en bild blir färdig. Jag kände att bilden kunde varit färdig här någonstans. Den uttryckte redan det jag ville. Men eftersom jag är en “duktig flicka” så gör jag som fröken sagt. Jag arbetar vidare för att det ska bli en A3 bild.


Använder sedan kameran för att begränsa det jag tycker är viktigast i bilden.



Självporträtt framför spegel. Den första blev bra. gör en till i en annan vinkel.
                 
Nej, känns inte bra. Trean visar jag inte….Den fjärde gör jag i större format, den blir också bra. Det är den som ska få bli ett målat självporträtt.

 

Medan jag tecknar funderar jag på spegeleffekten och bestämmer mig för att vända tillbaka bilden innan jag målar den. Konsulterar barnen och får bekräftat att teckningen är lik men att det är något konstigt med den. De ser ju mig sällan genom en spegel, det är det ju bara jag som gör. Lägger en över bilden, sätter fast den för att den inte ska glida, ritar av de viktigaste linjerna.

Tar loss filmen. Fyller i linjerna med svart penna. Skuggar sedan med en mjuk blyerts över alla linjer. Därefter lägger jag filmen med blyertsen nedåt på en duk, sätter fast den och ritar sedan i linjerna, nu åt rätt håll, med en blyerts. Skuggningen lägger sig fint på duken, det som framträder är min rättvända bild.  Kvarstår så bara att färglägga… Jag hade redan bestämt mig tidigare att återigen ge mig i kast med acrylen, jag ger mig inte! Nu är det bara att djupandas och göra det. Wish me luck!
.T